diddi

Det känns suckigt idag. Fattar inte varför. Jag saknar Melissa! Känner mig lite ensam idag. Kan bero på att jag är det... Är det nu jag ska be till min "högre kraft"? Men vad ska jag be om? Jag har för dålig fantasi för att komma på vad jag ska säga. Jag kanske bara ska be om sinnesro... Det får räcka! Så länge...

Jag undrar varför jag tänker så intensivt på Fia. Det har trots allt gått några månader sen hennes bortgång men det är som om det inte blivit verkligt för mig förrän nu. Jag vill att hon ska vara vid liv. Full av liv, som hon alltid varit innan. Jag kan inte fatta att hon var så sjuk att hon dog av det. Jag kan inte fatta att hon är borta! Man ska inte dö mitt i livet, det är orättvist.

Jag tänker på min pappas tal efter när han säger att han var stor nog att komma ihåg när Sofia föddes och han fick en lillasyster och nu fick han uppleva hennes bortgång också... Det får bara inte hända!!! Jag kan inte hantera det! Jag går i sönder!!!

Igår kväll när jag hade lagt mig för att sova kom jag att tänka på min kära faster Sofia. Hon gick bort i november i fjol... Det är så jävla tragiskt för hon blev bara 48år gammal. Jag blir ledsen när jag tänker på det och jag blir ledsen när jag tänker på att det säkert fanns saker hon planerat att göra som hon aldrig hann med att göra. Det fanns säkert saker hennes familj velat dela med henne som de aldrig får lov att göra. Jag har svårt att ta till mig sånt som är så fruktansvärt. För mig känns inte döden som något naturligt, snarare som ett straff. Inte för den som dör utan för oss som blir kvar, eller i alla fall för mig. Vet inte var jag fått det ifrån men när jag tänker på Fia och hennes fruktansvärda sjukdom, som ledde till döden, känner jag skuld och skam. Det får jag nog lära mig att leva med för det känns inte som om jag kan bli av med den känslan. Det kan bero på att jag själv faktiskt har ett bra liv men att jag sällan uppskattar det. Jag vet inte. Känner mig lite deppig nu. Om nån har tips om hur man kan tänka i ett sånt här läge får ni gärna skriva det till mig! Alla tips är välkomna!

Jag saknar Dig Sofia! Jag vill att du ska komma tillbaka!

"We could be heroes, just for one day"!

Suck!

"Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi uppfattade Gud."


Min första bön

Jag överlämnar hela mitt liv till dig,
O Gud, såsom jag uppfattar dig.
Jag har ställt till det när jag försökt sköta det själv.
Ta det du, alltihop, och styr det åt mig,
enligt din vilja och din plan.

(Ur 12 Step Prayers for A Way Out, sid 23)

Ja, jag fattar vad steg tre innebär men... Jag har läst om det i min bok och jag tycker att det låter vettigt. Kanske har jag redan gått igenom steg tre utan att jag varit riktigt medveten om det eller så är jag inte mottaglig för det här med Gud riktigt än. Jag vet inte. Jag gillade bönen. Det känns som om den stämmer bra in på mig. Jag skulle mer än gärna lämna över mitt liv till någon annan som kan sköta det bättre än jag. Eller kanske inte mitt liv utan mer mitt tänk och mina val här i livet.

Jag tycker själv att jag mår fan så mycket bättre nu än på länge, och jag har gjort det ett ganska bra tag nu. Jag möter fortfarande mörker och ångest men det styr mig inte på samma vis längre. Det är en befrielse att känna att jag faktiskt klarar av vardagen bra. Jag skäms inte över mig själv, inte så ofta i alla fall, och jag kan stå för att jag är jag.

Det där med att lämna över sitt liv och vilja i händerna på Gud känns för mycket för mig. Ska jag helt släppa taget och lämna över allt till en högre makt som jag inte har en aning om hur det kommer att förvalta det? Det hade känts lättare att lämna över till något mer konkret. Någon jag kan prata med. Eller är bön kommunikation med Gud? Vad ska jag be för? Hur ska jag göra? Det känns fånigt att tänka på att jag ska prata högt med någon som inte svarar... Fast det är väl det som är meningen, att jag ska hitta svaren själv, hos mig. Jag vet inte, jag spekulerar...

Jaja, jag tror att jag måste börja arbeta mer aktivt med stegen. Jag har kommit av mig ganska regält. Av någon konstig anledning har jag inte tyckt att det varit viktigt. Antagligen för att jag mått bra ett tag nu. Men jag tror att det är bra att arbeta mer aktivt då, när man är mer mottaglig för det. Jag ska åtminståne försöka...

Sov Gott!

Jag slog i huvudet idag så det svartnade för ögonen och när det ljusnat igen var jag helt groggy i pannan... Fy faaan vad ont det gjorde! Min stackars jobbarkompis blev helt knäckt, har aldrig sett honom så stressad någonsin. Det gör ont fortfarande...

Jag har en ensam fredakväll... Vet inte om jag tycker det är skönt eller inte. Men jag hade planerat att jag skulle blogga lite men det är som om inte hjärnan fungerar riktigt som den ska. Jag har inte en susning om vad jag ska skriva. Skrivkramp kallas det nog...

Jag läser mina vänners bloggar och tänker på dom istället. Mia, med sina underbart söta flickor och Hanna med sitt körkortstagande och bokläsande mfl. Det känns bäst just nu...

Imorgon ska jag och Melissa till lillsyrran så våra töser ska få leka. Det ska bli riktigt skoj! Hoppas solen skiner så vi kan va ute en stund. Dom som vet säger att det ska va nyttigt...

Kram på er!

Så otroligt lång en dag kan vara bara genom att stiga upp halv sju på morgonen... Man får riktigt anstränga sig för att ha nåt att göra så många timmar som en dag varar.  Jag och Melissa har förgyllt denna dag med barnprogram, massor med pussel, datasurfande, klädtvätt, soppromenad, lördagsgodisköp mm. Nu somnade hon i soffan... Det hade jag oxå behövt känner jag. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på med ikväll. Har inte så stor lust att glo på melodifestivalen själv. Jag får se senare vad som händer. Är egentligen inte så intresserad av melodifestivalen alls.

När vi var ute på promenad tidigare idag tyckte jag att det kändes lite våraktigt i luften. Det var skönt att inte börja frysa direkt när man kommer utanför dörren. Det var riktigt skönt. Jag blev rofylld i kroppen.

Jag hade en liten dipp igårkväll. Vet inte riktigt varför. Eller jo, det vet jag nog... Det höll på att knäcka mig lite men på nåt vis lyckades jag mota bort det igen. Jag vet på ett ungefär hur jag ska göra när det blir så. Man kan ändra mående enkelt genom att tänka annorlunda. Om det inte är så att det är nåt extremt. Jag fastnar lätt i självömkan och ångest. Det vet jag om och är medveten om att om jag låter det hålla på ett tag blir det som en psykos. Helt sjukt! Men som sagt var lyckades jag mota bort det genom att ändra mitt tänk. Sen var jag otroligt trött oxå så det hade säkert en hel del med saken att göra.

Måste gå... Melissa ropar!

Hejsvejs!

Solen skiner och jag ska till csk för att lämna blodprover och sen ska jag till terapeuten... Jobbigt med tanke på att jag egentligen bara vill slappa fram till jag ska jobba...

Jaja, idag blir en bra dag! Jag är avundsjuk på Judhie & Helena som åker till Egypten imorgon... Jag vill oxå men det är omöjligt så som min ekonomi ser ut nu. Suck! Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att ni får en fantastisk resa! Det är ni väl värda! Puss på er!

Tjolahopppropp!

Jag gjorde en klantig miss igår på jobbet. Jag hade vägt upp lite olika kryddor i en tunna, ca 12kg, och när jag satte in den i "skaken" hade jag glömt att sätta på locket... Fy fan vad det dammade! Jag blev lite skraj för att brandlarmet skulle gå men det klarade sig. Som tur var... Lite trist att jag inte kunde få igång den igen utan jag fick hämta en av våra elektriker som, efter nån timme, hade fixat den. Typiskt! Det bästa med detta är att jag kommer aldrig att göra om det. Misstag händer, det är mänskligt, men det var ganska pinsamt.

Jag mår jäkligt bra faktiskt! Jag är förvånad... Jag känner att jag är närvarande. Jag lyssnar när nån pratar med mig och jag kan ta till mig saker som jag hör. Häftigt! Min självkänsla har ökat, det märks. Jag tar ingen skit. Jag säger ifrån och jag kan stå för mina misstag. Det känns nästan som att ingenting kan knäcka mig för tillfället. Jag är en vinnare och jag är jäkligt bra på många saker. Dessutom är jag snygg, snäll och omtänksam! Ha!

Tjingeling!

Min dator funkar igen... Härligt! Vad skulle jag gjort utan den? Städat??? Tror inte det!

Jag ska snart gå och hämta min bil så jag kan köra till jobbet. Känns faktiskt bra. Det är lite kul med nya arbetsuppgifter. Än så länge har det gått väldigt bra. Det är mycket att lära... Jag måste tänka på vad jag gör hela tiden. Igår var det mycket Champinjonsås som skulle blandas. Jag är riktigt förundrad över hur många olika sorters kryddor, fett och bitdelar det finns i de olika produkterna. Det är enorma mängder som ska blandas och behandlas innan det slutligen packas ut till kund i affären... Sanslöst! Men framför allt intressant att se hur hela processen går till och vad där är i den mat större delen av svenska folket stoppar i sig... Jag lovar, inget är giftigt!

Annars är allt i sin ordning. Förkyld som vanligt men på bättringsväg. Jag saknar dock min dotter och mina möten. Kan nog inte gå på möte förrän på måndag. Har inte tillräckligt med komp för att ta ledigt på torsdag. Eller har jag det? Vi får se...

Stor kram! Ha en bra dag!

Min dator är konstig och accepterar inte mitt lösenord av nån jäkla märklig anledning... Sitter nu hemma hos JN och skriver. Var ju tvungen att kolla om det hänt nåt sen sist... Jag har annars haft en ganska bra helg. Bowling med jobbet i frdags, slö som fan i lördags och idag har jag och M varit hos lilsis och våra barn har fått leka hela dagen. Det var kul för det var så längesen. Känner mig trött fortfarande efter den persen jag gick igenom här i veckan. Det värsta är att jag har en hel del kvar att göra idag att jag känner mig lite stressad. Får nog köra hem och få det fixat så jag kan hålla söndag i lugn och ro framför Beck.

Veckan som kommer nu jobbar jag kväll vilket innebär att jag inte kan gå på nåt möte... Hmmm! Jag skulle så gärna vilja göra det för det är ett tag sen sist. Det är så härligt på nåt vis att träffa alla människorna där... Ni vet vilka ni är! Stor kram till er!

Hörs snart, hoppas jag, om min dator vill som jag!

Jag mår mycket bättre nu! Jag är enormt tacksam för att det inte varade längre än det gjorde. Fy fan vad sjuk jag varit. Det är nästan så att jag kan gämföra det med förlossning... Detta var mycket värre, rent psykiskt, inte fysiskt. Jag var dock lika yr på lustgas då som jag var av feber nu. Helt galet! Men nu är det snart över...

Jag ska jobba imorgon. Plikten kallar! Jag var ju så jäkla korkad att jag gick till jobbet i måndags, i ren feberdimma(?). Så jag har provat på mitt nya jobb men jag vet i fan om det var nåt som gick in... Ska bli kul att se imorgon. Om inte annat vet jag att jag tyckte att det verkade riktigt intressant.

Idag har jag träffat min psykolog och det är alltid lika värdefullt. Så även idag. Jag är glad att jag har henne. Hon har så mycket kloka svar på mina lite knasiga frågor. Eller svar är det kanske inte. Det är nog mer teorier om allt möjligt. Mycket faller på plats liksom. Det känns så jäkla bra.

Trots allt känner jag mig väldigt positiv, fortfarande. Jag är förvånad faktiskt. Mitt liv har förvandlats till en "utmaning". Jag lär mig nya saker varje dag. Men framför allt har jag lärt mig att detta är mitt liv och det är jag som har ansvar för det. En självklarhet för de flesta, kanske. För mig är varje dag en ny utmaning med nya erfarenheter(JS). Allt är inte en dans på rosor (om man bortser från taggarna)...eller är det det? Man kanske dansar på rosor alltid, det är bara det att ibland råkar man trampa på en tagg... Hmmm, inte omöjligt! Kan det kanske va så att man måste ha en sån här jäkla dipp (fucking flue) för att börja uppskatta det man har som är topp? Jag väljer att tro på det! Det känns bra!

Nu ska jag snart köra och hämta hem två av dom som betyder allra mest för mig, lilla M och "stora" J! Haha! Sorry!!! Men du är inte liten...

Stor kram!

Jag har blivit utmanad att lista 8st fakta om mig själv. Det här kan bli knivigt!

1. Jag är snäll
2. Jag är empatisk
3. Jag är en bra mamma
4. Jag är envis
5. Jag är hyfsat nöjd med mitt utseende
6. Jag har erfarenheter som många saknar
7. Jag gråter både av glädje och sorg
8. Jag värderar ärlighet högt

Jag klarade det! Skulle kunna komma på fler saker faktiskt. Hmmm...
Men jag har inga som jag kan ge utmaningen till som inte redan har gjort den. Det skulle va Hanna då i så fall.

Jag har sovit nästan tre dygn i sträck. Den där fucking influensan har golvat mig totalt. Nu känns det som att jag är på väg tillbaka till verkligheten igen. Det är bra. Jag står inte ut mycket längre. Jag är tacksam för att jag lyckades gå upp lite i vikt innan jag blev sjuk, annars hade det nog fan tagit längre tid för mig att friskna till. Till saken hör att jag äter immunhämmande medicin vilket inte gör saken lättare. Skulle ha vaccinerat mig men blev aldrig färdig... Ska skriva upp i min kalender redan nu att jag måste bli vaccinerad i november. Detta ska jag inte råka ut för fler gånger!

För tillfället tycker jag att jag är rysligt rastlös. Sitter här vid datorn och väntar på att nåt ska hända. Vad som helst. Men ingenting händer... Kan lika bra lägga mig och sova igen. Det är nog det enda som kan hjälpa mig att bli av med halsont och huvudvärk. Febern är under kontroll med hjälp av Alvedon. Fy faaan för detta. Jag blir förbannad för att jag inte bara kan acceptera att jag är sjuk och unna mig att ligga ner till jag är frisk. Nej, jag måste alltid prestera... Så jäkla korkat!

Någon som känner igen sig? Berätta gärna för mig hur ni gör när ni är sjuka. Jag får psykbryt av feber och sånt och det ger mig ångest. Fucking Influensa!!!

Ska sova en stund, hoppas jag! Hej så länge...

Jag har dåligt samvete för att jag är sjuk. Det är så korkat. Jag kan verkligen inte hjälpa det. Hade jag varit bakfullesjuk hade det varit en helt annan sak men nu är jag förkyld som en idiot och det golvar mig. Som tur är så är jag bättre idag än jag var igår. Idag kräks jag inte... Det är bra!

Trots allt har jag lyckats tvätta lite av den enorma tvätthög jag hade och diskat den största delen av diskberget. Det var jobbigt men det gick tack vare Alvedonen jag dopat mig med...

Ska strax gå och hämta min bil. Den är hemma hos J sen igår när han skjutsade mig hem... Fan oxå! Jag orkar knappt men jag måste. Jag ska ju kunna ta mig till jobbet imorgon... Jag måste va bra korkad som tänker jobba när jag mår piss men det känns oxå som ett stort måste. Jag ska ju börja på mitt "nya" jobb imorgon vilket jag längtat efter ett bra tag nu så därför tänker jag sticka dit.

Förutom sjukdomselände tycker jag att jag är hyfsat positiv. Jag har börjat planera lite för min framtid och det känns väldigt bra. Jag har en hel del drömmar som jag vill förverkliga. Sånt som förr kändes helt omöjligt gör inte det längre, av nån märklig anledning. Jag har äntligen fattat att jag är värd så jäkla mycket mer än att bli konstigt behandlad. Dessutom har jag så mycket mer att ge. Det är i alla fall vad jag tror. Vi får se.

Hörs senare... Ska hämta min bil nu! Pust!