Steg tre!
"Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi uppfattade Gud."
Min första bön
Jag överlämnar hela mitt liv till dig,
O Gud, såsom jag uppfattar dig.
Jag har ställt till det när jag försökt sköta det själv.
Ta det du, alltihop, och styr det åt mig,
enligt din vilja och din plan.
(Ur 12 Step Prayers for A Way Out, sid 23)
Ja, jag fattar vad steg tre innebär men... Jag har läst om det i min bok och jag tycker att det låter vettigt. Kanske har jag redan gått igenom steg tre utan att jag varit riktigt medveten om det eller så är jag inte mottaglig för det här med Gud riktigt än. Jag vet inte. Jag gillade bönen. Det känns som om den stämmer bra in på mig. Jag skulle mer än gärna lämna över mitt liv till någon annan som kan sköta det bättre än jag. Eller kanske inte mitt liv utan mer mitt tänk och mina val här i livet.
Jag tycker själv att jag mår fan så mycket bättre nu än på länge, och jag har gjort det ett ganska bra tag nu. Jag möter fortfarande mörker och ångest men det styr mig inte på samma vis längre. Det är en befrielse att känna att jag faktiskt klarar av vardagen bra. Jag skäms inte över mig själv, inte så ofta i alla fall, och jag kan stå för att jag är jag.
Det där med att lämna över sitt liv och vilja i händerna på Gud känns för mycket för mig. Ska jag helt släppa taget och lämna över allt till en högre makt som jag inte har en aning om hur det kommer att förvalta det? Det hade känts lättare att lämna över till något mer konkret. Någon jag kan prata med. Eller är bön kommunikation med Gud? Vad ska jag be för? Hur ska jag göra? Det känns fånigt att tänka på att jag ska prata högt med någon som inte svarar... Fast det är väl det som är meningen, att jag ska hitta svaren själv, hos mig. Jag vet inte, jag spekulerar...
Jaja, jag tror att jag måste börja arbeta mer aktivt med stegen. Jag har kommit av mig ganska regält. Av någon konstig anledning har jag inte tyckt att det varit viktigt. Antagligen för att jag mått bra ett tag nu. Men jag tror att det är bra att arbeta mer aktivt då, när man är mer mottaglig för det. Jag ska åtminståne försöka...
Sov Gott!
Min första bön
Jag överlämnar hela mitt liv till dig,
O Gud, såsom jag uppfattar dig.
Jag har ställt till det när jag försökt sköta det själv.
Ta det du, alltihop, och styr det åt mig,
enligt din vilja och din plan.
(Ur 12 Step Prayers for A Way Out, sid 23)
Ja, jag fattar vad steg tre innebär men... Jag har läst om det i min bok och jag tycker att det låter vettigt. Kanske har jag redan gått igenom steg tre utan att jag varit riktigt medveten om det eller så är jag inte mottaglig för det här med Gud riktigt än. Jag vet inte. Jag gillade bönen. Det känns som om den stämmer bra in på mig. Jag skulle mer än gärna lämna över mitt liv till någon annan som kan sköta det bättre än jag. Eller kanske inte mitt liv utan mer mitt tänk och mina val här i livet.
Jag tycker själv att jag mår fan så mycket bättre nu än på länge, och jag har gjort det ett ganska bra tag nu. Jag möter fortfarande mörker och ångest men det styr mig inte på samma vis längre. Det är en befrielse att känna att jag faktiskt klarar av vardagen bra. Jag skäms inte över mig själv, inte så ofta i alla fall, och jag kan stå för att jag är jag.
Det där med att lämna över sitt liv och vilja i händerna på Gud känns för mycket för mig. Ska jag helt släppa taget och lämna över allt till en högre makt som jag inte har en aning om hur det kommer att förvalta det? Det hade känts lättare att lämna över till något mer konkret. Någon jag kan prata med. Eller är bön kommunikation med Gud? Vad ska jag be för? Hur ska jag göra? Det känns fånigt att tänka på att jag ska prata högt med någon som inte svarar... Fast det är väl det som är meningen, att jag ska hitta svaren själv, hos mig. Jag vet inte, jag spekulerar...
Jaja, jag tror att jag måste börja arbeta mer aktivt med stegen. Jag har kommit av mig ganska regält. Av någon konstig anledning har jag inte tyckt att det varit viktigt. Antagligen för att jag mått bra ett tag nu. Men jag tror att det är bra att arbeta mer aktivt då, när man är mer mottaglig för det. Jag ska åtminståne försöka...
Sov Gott!
Kommentarer
Trackback
