diddi

Tack för väl valda ord och ett jäkligt gott argument och exempel till att ta det lugnt med alkoholen på Valborg! Det gläder mig att det finns människor som du! Stor Kram till dig!

Jag är riktigt trött ikväll, det har varit en tuff dag på jobbet, mina fötter värker mm... Men det gör mig ingenting! Jag har haft en härlig helg så den har jag levt på idag. Inget har kunnat knäcka mig idag, det är så skönt! Håller min motvind på att vända? Det känns så! Jag är glad för det och jag tänker leva i det, fullt ut, så länge det varar.

Det har lagt sig ett bra lugn i min kropp. Det har känts så ganska länge nu, med undantag för en och annan dipp, det är riktigt bra. Den största förändring jag själv gjort är egentligen bara att jag tvingat mig själv att tänka annorlunda. Jag får fortfarande tvinga mig till annorlunda tänk men det kommer mer naturligt ändå. Jag klarar av så mycket mer än jag länge trott och jag är värd endast det bästa. Jag tänker inte ta mer skit!

Tack för idag!

Denna helgen har varit lite hektisk... Vi har haft kalas för Melissa, hon fyller fyra år i morgon. Det var trevligt men det blev ganska kaosartat som vanligt. Men det blev ett bra kalas för Melissa och hon verkar helnöjd så det känns ok trots allt.

För övrigt känns det som om jag traskar runt i gyttja eller åtminståne i stark motvind. Allt känns jobbigt. Jag har inte mycket planerat för veckan som kommer men jag blir nästan helt slut i hjärnan när jag tänker på den. Det kan bero på att jag ska jobba morgonskift och jag vet hur satans trött jag är på eftermiddan när jag kommer hem. Då får jag ofta dåligt samvete för att jag inte orkar hitta på något med Melissa osv. Sen är cirkeln igång igen...

Men jag är stolt över mig själv. Jag klarade av en sak igår i samband med kalaset, som jag inte klarat av innan. Det är en stor bedrift och det var ångestladdat MEN jag klarade av det!!! Det tackar jag för!

Sängen ropar på mig! Sov gott!

Idag kan endast bli en OK-dag. Jag har ångest. Kan va ifrån mötet igår. Jag känner mig illa till mods och självkänslan är så låg att det nästan bara finns självförakt kvar. Det känns som om jag inte klarar av att gå till jobbet ens. Det är ett tag sen det var på det viset, vilket jag är glad för, men nu är det så igen och det känns jättejobbigt. Samtidigt som jag bara vill lägga mig ner med en kudde över huvudet vill jag springa ifrån mig själv. Fattar det inte. Antagligen har jag lite för mycket att tänka på just nu och det känns som om jag måste fatta ett par beslut, eller nåt. Annars kommer jag att hamna här igen. Det vill jag inte.

Jag vet om att det bara är jag som kan göra så att jag blir frisk, med hjälp av andra såklart, men det är jag som måste bestämma mig för hur jag vill ha mitt liv. Är det nu jag ska be till min högre kraft om hjälp till vägledning? Är det nu jag ska erkänna mina fels verkliga natur? Jag kan inte erkänna! Jag vill inte att det ska vara som det kanske är! Lever jag i en förnekelse? Det gör jag säkert, men än så länge är det det enda alternativet för mig, känns det som. Om jag får jämföra deppighet med ilska tror jag att jag föredrar att vara ilsken. Detta känns för tungt.

Jag ska strax göra mig klar för jobb och då ska jag passa på att slita av mig offerkoftan, om det går, för den är ful och sticks!

Jag går som i en tjock dimma, jag har lågt blodtryck som blivit lägre... Gör jag en hastig rörelse,om så bara med blicken, känner jag hjärtslagen ända ner i fötterna. Och så snurrar det i skallen. Suck! Vill bara gå och lägga mig. Jag orkar inget. Har varit ute på en liten promenad för att få upp pulsen lite men det gick sådär.

Känner Du igen Dig!? Ge mig råd på bot...

Jag har känt mig riktigt positiv denna långlediga helg. Jag har träffat min biologiska lillebror och suttit med honom och pratat lite om gamla minnen från när vi var små och om människor som fanns runt omkring oss då. Det var helt underbart! Jag tycker det är så härligt att se honom, han är en väldigt fin och härlig ung man! Hoppas inte det dröjer för länge till nästa gång vi ses...

Vi har även varit iväg på två olika ställen och käkat påskmat... Fan, jag har ätit så det är knappt klokt. Men men...det var gott!

Ska gå och natta mig nu, Melissa sover i soffan så jag ska bara bära in henne i sängen först! Sov Gott!

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
1 stånd broccoli... (receptbok)

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
väggen

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Robinson, dock ej hela...

4 . Utan att se efter, gissa vad klockan är.
halv tio ca

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
hör på film...

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick från bilen.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Facebook och Mias blogg.

8. Vad har du på dig?
Röda pyamasbyxor och vitt linne.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Ja. Men det var för konstigt...

10. När skrattade du senast?
För en liten stund sen.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Kakel (står i köket)

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ja, det har jag säkert...

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Vet inte riktigt...inte så svår.

14. Vilken var den senaste film du såg?
Tittar sällan på annat än barnfilm, Madagaskar kan det nog varit...

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Ett bättre hem och allt min dotter pekar på...

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag kan inte spela minigolf, jag blir förbannad när jag missar...

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Jag vill att alla barn ska ha rätt till ett värdigt liv.

18. Tycker du om att dansa?
Ja, det är kul men jag ser nog rolig ut...

19. George Bush?
The only bush I trust is my own...

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Melissa heter hon, pojke har jag ingen aning om...

22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Kanske...

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
What took you so long...?

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Ska fundera på saken...
Amanda, Freja, Diddi och Anglinder

...för ditt inlägg! Ibland är det så jäkla svårt att hantera ilskan och ännu svårare att fatta var den kommer ifrån. Det krävs inte särskilt mycket för att jag ska gå i taket. Så har det inte varit innan. Då har jag bara blivit ledsen och slagit ännu mer på mig själv. Jag har aldrig tidigare tyckt att jag varit värd bättre, liksom. Nu för tiden reagerar jag och det med dunder o kanoner. Dom som råkar ut för mig kan inte ha det så lätt.... Men det blir bättre, det blir bättre... Det är förmodligen barnet/tonåringen i mig som gör sig påmind och vill ha min uppmärksamhet /medlidande.

Jag har bestämt mig för att börja ta min "Jag är Bra"-bok på allvar. Något måste hända! Jag går och väntar på någon form av uppenbarelse men det kan jag nog sluta med nu för den enda som kan göra mig frisk är jag. Jag har fattat det så nu jäklar ska jag hjälpa mig till ett bättre mående, utan ångest och självförakt... Ha, jag klarar detta, bättre än jag tror!!!

Stoooor Kraaaam!