diddi

Grillkvällen blev riktigt trevlig! Kunde knappt hålla tillbaka tårarna när jag såg lyckan i Melissas ögon och det var så härligt att se henne bli glad över att vi också var där. Underbart! Alla barnen var jätteduktiga! Dom barnen, inkl Melissa, som ska byta avdelning till hösten, fick gå upp på ett "guldpodie" för att ta emot sin pärm med foton, teckningar mm. Ja, vad ska man säga...jag är en blödig typ!

Jag saknar henne jättemycket och längtar till fredag när jag ska få mysa med henne igen!

Idag ska jag på grillkväll på Melissas dagis. jag har fått ledigt från jobbet ett par timmar för att göra detta. Det ska bli riktigt roligt. Vi ska själva ha grillgrejor med oss och sen blir det dansuppvisning. Melissa älskar att dansa och jag älskar att se henne vara så lycklig. Jag vet, sen innan, att jag kommer att bli så rörd att det kommer att rinna en glädjetår längs med ena kinden på mig... Sån är jag! Det kan jag inte hjälpa!

Jag älskar Dig min älskade lilla "Gulleplutta"!!!

Det vill nog dom flesta, även jag, och jag är på god väg, bara det känns som en slags frihet!

Det är möjligt att jag skulle behöva starkare muskler ibland men det andra vet i fan om jag är så intresserad av... Jag tror att jag hade sett ganska rolig ut! Hahahaha! Fan vad jobbigt det hade blivit om jag, imorgon, vaknade upp och förvandlats till en man... En sak är i alla fall säker: Jag hade blivit en sittkissare!!! Moaaahahahaha! (skrattar i min ensamhet)

Tack för idag!

Besvikelse är en känsla jag varit van vid sen jag var liten. Jag är besviken på många människor som fanns i mitt liv som barn, men framför allt är jag besviken på mina föräldrar. Jag kan inte tänka på min barndom som lycklig utan mer som annorlunda och väldigt ensam. Det är jobbigt att tänka på men idag är skillnaden total, jag har börjat lära mig att acceptera att det var som det var, för jag kan inte förändra någonting nu. Idag vet jag att det inte var mig det var fel på. Det var omständigheterna. Jag har långt kvar till full tillfrisknad men jag vet att jag är på rätt väg, det är skönt. Jag har fina människor omkring mig och jag har en speciell vän som finns för mig, alltid. Det är jag tacksam för! Vad andra tycker och tänker bryr jag mig inte om. Jag har valt att göra det jag känner är bäst för mig. Jag känner mig lugn i det beslutet. 

"Jag behöver inte längre vara beroende av min egen vacklande vilja"

Tack för idag!

Jag blir knas på folk som tvunget måste skvallra, tissla och tassla! Jag begriper inte mig på dom som lägger ner massor av energi på att bry sig om vad andra gör och sen skvallra om det. Jösses! För tillfället är jag ett sånt skvallerobjekt. Nu kan jag välja hur jag ska reagera på detta. Jag väljer att sucka, tänka på mitt egenvärde och önska dom ett långt lyckligt liv. Det känns bra! Men jag kan inte låta bli att undra hur andras liv kan va så jäkla intressanta? Hur kan mitt liv va så intressant? Jag är en egen individ med eget ansvar för mitt liv och jag träffar vem jag vill.

Jag har kanske lyckats få tillbaka en jäkligt god vän, en person som jag känner förstår mitt knasiga beteende och hjälper mig komma ner på jorden igen. Är det tabu? Inte vet jag, men en sak är klar, så länge jag mår bra finns det ingen anledning till förändring. Jag gör inget fel! Min planhalva är ren!

Tack!

Jag har sovit ganska dåligt dom senaste nätterna och det har verkligen satt sina spår i allt jag tagit mig för. Det känns som om huvudet är tomt. Jag är på dåligt humör och jag vill egentligen inte skriva nåt, för jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Kan lika bra lägga ner...för idag. Jag hoppas att skrivglädjen kommer tillbaka nån gång...