En ledig dag!

Jag ska inte jobba i morgon!!! Tjohoooo! Jag hade planerat att åka till Ullared men där var jag igår istället. Så i morgon ska jag ha en ledig dag med mig själv. Känns fantastiskt skönt! Då kommer jag att kunna ta hand om mig själv och göra vad jag vill. Tänkte att jag skulle börja dagen med kaffe (som vanligt) sen ska jag ut och gå en uppfriskande promenad. Ska bli riktigt härligt!

Morgondagens citat i Mia Törnbloms bok är: "Om vi är vad vi har, och vad vi har går förlorat, vilka är vi då?"

Jag tror inte att jag fattar detta citat. Om jag förlorar det jag har, då är jag ingenting. Det jag har vill jag ha kvar. Jag vill inte förlora något eller någon. Så är det bara. Jag kan inte leva annars.

Det finns förvisso negativa delar av mig som jag gärna blir av med. Min missbrukspersonlighet till exempel. Eller mitt destruktiva beteende och starka behov av bekräftelse utifrån. Om det är det hon menar hade jag blivit en bättre människa, både för mig själv och min omgivning.


Olika val!

Idag har jag två saker att välja mellan. Ilska eller glädje. Jag kan välja mellan att bryta ihop eller rycka på axlarna och tänka att jag klarar mig ändå.

Det enklaste, för mig, är att bryta ihop och tycka synd om mig själv. För det krävs inte så mycket ansträngning.

Det svåraste, för mig, är att rycka på axlarna och tänka att jag klarar mig ändå. Det kommer att kräva mycket ansträngnig.

Så, vad väljer jag?

Jag väljer glädje! Det kommer inte att bli lätt men om jag anstränger mig för att leva i nuet kan det fungera. Om jag låter bli att tänka så mycket på framtiden kan det gå. Likadant, om jag, låter bli att tänka på dåtiden kan det gå.

Idag ska bli en bra dag. Jag är stark och jag klarar detta!

                                            

Ny månad!

     " Om vi stärker vår självkänsla blir det inte längre så viktigt att alla ser och uppmärksammar allt vi gör och är. Vi har lärt oss att bekräfta oss själva och det räcker ".

Bekräfta sig själv? Går det verkligen? Så att det har samma effekt som bekreftelse utifrån? Wowww! Det är nog bra att kunna. Uppmärksamhet kan jag, i många fall, vara utan. Men mitt behov av att bli bekräftad är så starkt att jag kan göra, i princip, vad som helst. Det hade varit skönt att slippa...

Kram!

RSS 2.0