diddi

Besvikelse är en känsla jag varit van vid sen jag var liten. Jag är besviken på många människor som fanns i mitt liv som barn, men framför allt är jag besviken på mina föräldrar. Jag kan inte tänka på min barndom som lycklig utan mer som annorlunda och väldigt ensam. Det är jobbigt att tänka på men idag är skillnaden total, jag har börjat lära mig att acceptera att det var som det var, för jag kan inte förändra någonting nu. Idag vet jag att det inte var mig det var fel på. Det var omständigheterna. Jag har långt kvar till full tillfrisknad men jag vet att jag är på rätt väg, det är skönt. Jag har fina människor omkring mig och jag har en speciell vän som finns för mig, alltid. Det är jag tacksam för! Vad andra tycker och tänker bryr jag mig inte om. Jag har valt att göra det jag känner är bäst för mig. Jag känner mig lugn i det beslutet. 

"Jag behöver inte längre vara beroende av min egen vacklande vilja"

Tack för idag!