diddi

Jag blir knas på folk som tvunget måste skvallra, tissla och tassla! Jag begriper inte mig på dom som lägger ner massor av energi på att bry sig om vad andra gör och sen skvallra om det. Jösses! För tillfället är jag ett sånt skvallerobjekt. Nu kan jag välja hur jag ska reagera på detta. Jag väljer att sucka, tänka på mitt egenvärde och önska dom ett långt lyckligt liv. Det känns bra! Men jag kan inte låta bli att undra hur andras liv kan va så jäkla intressanta? Hur kan mitt liv va så intressant? Jag är en egen individ med eget ansvar för mitt liv och jag träffar vem jag vill.

Jag har kanske lyckats få tillbaka en jäkligt god vän, en person som jag känner förstår mitt knasiga beteende och hjälper mig komma ner på jorden igen. Är det tabu? Inte vet jag, men en sak är klar, så länge jag mår bra finns det ingen anledning till förändring. Jag gör inget fel! Min planhalva är ren!

Tack!