diddi

...för ditt inlägg! Ibland är det så jäkla svårt att hantera ilskan och ännu svårare att fatta var den kommer ifrån. Det krävs inte särskilt mycket för att jag ska gå i taket. Så har det inte varit innan. Då har jag bara blivit ledsen och slagit ännu mer på mig själv. Jag har aldrig tidigare tyckt att jag varit värd bättre, liksom. Nu för tiden reagerar jag och det med dunder o kanoner. Dom som råkar ut för mig kan inte ha det så lätt.... Men det blir bättre, det blir bättre... Det är förmodligen barnet/tonåringen i mig som gör sig påmind och vill ha min uppmärksamhet /medlidande.

Jag har bestämt mig för att börja ta min "Jag är Bra"-bok på allvar. Något måste hända! Jag går och väntar på någon form av uppenbarelse men det kan jag nog sluta med nu för den enda som kan göra mig frisk är jag. Jag har fattat det så nu jäklar ska jag hjälpa mig till ett bättre mående, utan ångest och självförakt... Ha, jag klarar detta, bättre än jag tror!!!

Stoooor Kraaaam!