diddi

Varför ska det vara så jäkla svårt att göra sig av med ett beteende som skadar? Det tycker jag är konstigt! Kan inte låta bli att undra hur fasiken jag är funtad. Som det känns idag så tänker jag inte lägga ner mer energi på att fundera på sånt konstigt. Jag släpper det för nu! Jag köpte en bok sist jag var på möte vilket jag gått och funderat på väldigt länge. "De 12 Stegen för Vuxna Barn". Jag har bläddrat lite i den och tycker att det ska bli riktigt intressant att gå igenom den, från början till slut! Eftersom det handlar om ett tolvstegsprogram börjar det, såklart, med Steg Ett: "Vi erkände att vi var maktlösa inför effekterna av beroende och att vi hade förlorat kontrollen över våra liv". Ja, jag funderar och funderar! Jag tror att jag har erkänt men inte fullt ut. Jag vill gärna tro att jag har full koll på vad jag håller på med, att jag inte är maktlös, men det märker jag emellanåt att jag är. Då förtränger jag det och gör allt för att det inte ska va så, eller kännas så. Det är inte helt lätt att se alla fel som finns, eftersom jag trott att det ska vara så, att det är rätt. Jag förstår att fallet inte är så. Varför tycker jag att det är rätt för mig att vara destruktiv? Varför tycker jag att det är ok för mig att jag har ångest, självförakt och en missbrukares beteende? Det är så konstigt! Det är inte ok! Jag tycker inte att det är ok för någon annan. Jag är verkligen maktlös inför effekterna av beroende och jag har förlorat kontrollen över mitt liv!!! Nu vill jag ha hjälp! Va!!! Var det ett erkännande?! Det verkar så. Det känns så. Ha!!! Jag stannar där, så länge. Tack