diddi

Som sagt... nu är det länge sen sist! Igen! Skärpning! Tiden är knapp och det rimmar illa med allt jag vill göra. Jag får inte ihop det men det börjar bli mycket bättre än det varit på mycket länge. Jag menar inte att jag helt plötsligt fått trettio timmar/dygn utan att jag kan ta vara på tiden bättre idag än förr. Det är längesen jag satt som handlingsförlamad i soffan, flera timmar i sträck... Det är jag glad för! Jag känner mig mycket mer närvarande nu och jag känner att jag deltar i min omgivning, dvs jag är med och kan faktiskt lyssna på andra, på riktigt! Det är så jäkla skönt att inte tänka på sig själv alltid! Jag fattar knappt att folk stått ut med mig som dom har gjort! Jag har alltid varit egocentrisk. Jag har bara kunnat tänka på mig själv och mina behov och så har jag tvingat människor i min omgivning att ta hand om mig för det har jag inte klarat själv. Nu känns det annorlunda. Jag är medveten om att mitt liv är mitt liv och det är jag som ska ta ansvar för det. Jag vill kunna ta ansvar för mitt eget liv! Det känns så bra att känna så. Sen tycker jag att jag är värd så jäkla mycket mer än att bo i nån slags bubbla fylld av självömkan och självförakt. Jag vill leva mitt liv fullt ut och jag är på rätt väg! Det känns fantastiskt! Hej för nu...