Drastisk?



Jag vet inte varför men denna bild gillar jag. Kanske beror det på att jag känner igen mig. Jag börjar bli trött på att sitta där och typ vänta. Jag måste resa mig och fortsätta gå, annars kommer jag aldrig fram...

Bilden är kanske lite väl drastisk men det är ingenting mot vad jag är, aldeles för ofta...

Hugs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0