diddi

Ja, det ska jag. På samma abetsplats men en annan avdelning. Det ska bli riktigt kul med en ordentlig utmaning. Jag fattar knappt att det är sant men jag har gett mig fan på att jag ska klara det. Egentligen är jag på tok för tunn för ett så tungt arbete men det skiter jag i. Jag måste prova! Det ser jag fram emot!

Just nu har jag hittat lite extra energi så jag har slängt in lite tvätt i maskinen medans M vilar sig. Ska fortsätta med de bestyren nu innan hon vaknar igen... Sen ska jag göra mig klar för besök hemma hos min fantastiska vän JS. Vi ska laga middag till oss och umgås så som vi ofta gör... Traggar och dricker kaffe... Fan, det är kanske inte så pissigt med lördag i alla fall...

Kramelikramkram!!!

Jag har stulit en bild från Mias blogg och nu ska jag lägga in den i min egen blogg... Hur faaan gör man?!

Kollega: - Diana!
Jag: - Aaaa!
Kollega: - Vad är det för datum idag?
Jag: - Tjaaa, den femte väl?
Kollega: - Varför skriver du då femton på alla lappar...?
Jag: - (Skratt) Vet inte men det låter bättre med tio dagar kvar till lön än tjugo...

Svaren på mina prover var inget vidare bra. Jag hade ju hoppats på att få bli av med min medicin men så blev det inte. Jag har varit rysligt slarvig och det är därför det blivit så här. Men nu ska det bli andra bullar... Jag ska ta min medicin enligt ordination i ett halvår till så nu jävlar ska det fungera!

Jag har varit hos min terapeut idag. Det var nödvändigt! Det blev mycket idag, mycket känslor. Var ska jag göra av alla mina känslor? Det bubblar upp en massa känslor och tankar som jag inte riktigt vet var jag ska göra av. Det är svårt att hantera, det blir så mycket på samma gång. Samtidigt känner jag att det behöver komma upp till ytan och bearbetas så att jag kan gå vidare i livet utan missbruk och destruktiva beteenden. Jag vill inte hålla på som jag gjort i flera år. Jag vill bryta mönstret som får mig att hamna i dessa hemska svackor. Jag är på god väg men jag har massor kvar. Det finns så många "varför?" i mitt huvud som jag fömodligen aldrig kommer att få svar på. Det stör mig. Men vill jag verkligen veta varför jag behandlades konstigt som barn? Vill jag verkligen veta varför vuxna människor gjorde som dom gjorde? Min barndom känns som en enda lång sorg som tynger ner mig. Jag är ledsen för allt konstigt som hände. Jag är arg för att ingen såg. Jag fattade inte förrän långt senare att det inte stod rätt till hemma. Hur i helvete tänkte alla!? Jag var ett barn för fan!!! Rädd, ensam och frusen! Alltid! Det fanns aldrig någon för mig, jag gjorde allting själv! Sorgen av förlusten av min mamma som sedan stärktes av förlusten av min pappa! Båda vid liv men inte för mig. Dom försvann båda två!!! HELVETES JÄVLA IDIOTER! FATTAR NI INTE ATT NI SABBAT MITT LIV! BRINN I HELVETET BÅDA TVÅ!

Så är det nog. Eller kan man kanske säga att jag håller på att mogna. Det slog mig igår att jag har varit hos tandhygienisten därför att jag tycker att mina tänder är viktiga. Jag betalade alltså en massa pengar på mina tänder som jag tidigare lagt på mitt hår hos frisören... Jag ska till optikern idag och antagligen betala en jäkla massa pengar där för att jag tycker att min syn är viktig. Har aldrig tyckt det innan. Konstigt! För första gången, typ, känner jag hur viktig jag är. Jag är viktig för mig själv och för min omgivning men framför allt för mitt barn. Jag är en skitbra mamma åt min dotter. Jag bryr mig om henne, älskar henne villkorslöst och önskar att jag ska få vara vid hennes sida så länge jag kan. Eftersom det är min önskan får jag nog börja leva därefter... Jag ska ta vara på mig själv och se till så att jag fungerar som en människa, inte som ett offer. Den insikten känns väldigt bra! Men idag är det något som tynger mig, samma som igår. Fattar inte varför men det ska jag ta reda på under dagen. Jag håller där så länge... Måste fixa och rusa! Tjingeling!

Idag har det varit lite upp och ner i måendebacken. Mest upp i och för sig men ändå, jag blir lite orolig för det. Jag har varit hos tandhygienisten vilket gick jättebra. Jag var hos en optiker och beställde tid till imorgon. Det var på tiden, jag ser så jäkla dåligt! Ska bli skönt att få se världen igen... Imorgon är också den dagen jag ska träffa min läkare på njurmedicin... Det oroar mig en del. Jag har inte varit särskilt duktig på att ta min medicin regelbundet. Det vet jag och nu får jag förmodligen lida för det. Det var prat om att jag skulle få sätta ut den men med mitt slarv kan jag nog glömma det för en tid. Vi får se imorgon. Ska inte måla fan på väggen... Jag har en "klump" i magen. En "orosklump"! Fattar inte riktigt var den kommer ifrån, eller det gör jag nog, men jag fattar inte varför. Ska inte gå in mer i detalj där, jag måste gå och lägga mig, är helt slut i "huet"! DSF: Dom två programmen jag vill se på tv visas samtidigt på två olika kanaler, vilket ska jag spela in och vilket ska jag titta på? Oj! Jag kan inte spela in på min DVD. Hur gör jag då? Ska jag vänta till reprisen av det ena programmet då? Nej, det går inte. Jag har inte tv 400! Shit! Kanske jag kan ringa nån som kan spela in det ena... Hmmm, jag måste tänka! Jobbigt! Tror jag skaffar mig ett liv istället! Tack!

Som sagt... nu är det länge sen sist! Igen! Skärpning! Tiden är knapp och det rimmar illa med allt jag vill göra. Jag får inte ihop det men det börjar bli mycket bättre än det varit på mycket länge. Jag menar inte att jag helt plötsligt fått trettio timmar/dygn utan att jag kan ta vara på tiden bättre idag än förr. Det är längesen jag satt som handlingsförlamad i soffan, flera timmar i sträck... Det är jag glad för! Jag känner mig mycket mer närvarande nu och jag känner att jag deltar i min omgivning, dvs jag är med och kan faktiskt lyssna på andra, på riktigt! Det är så jäkla skönt att inte tänka på sig själv alltid! Jag fattar knappt att folk stått ut med mig som dom har gjort! Jag har alltid varit egocentrisk. Jag har bara kunnat tänka på mig själv och mina behov och så har jag tvingat människor i min omgivning att ta hand om mig för det har jag inte klarat själv. Nu känns det annorlunda. Jag är medveten om att mitt liv är mitt liv och det är jag som ska ta ansvar för det. Jag vill kunna ta ansvar för mitt eget liv! Det känns så bra att känna så. Sen tycker jag att jag är värd så jäkla mycket mer än att bo i nån slags bubbla fylld av självömkan och självförakt. Jag vill leva mitt liv fullt ut och jag är på rätt väg! Det känns fantastiskt! Hej för nu...

Tänkte skriva av mig lite om hur jag känner mig nu när det gått några dagar sen jag skrev sist... Jo, konstigt nog känner jag mig bra! Jag var på möte i måndags där dagens tema löd "steg två". Det ämnet passade mig perfekt! Det var riktigt intressant att höra på de andras delningar och deras syn på saken. Jag lärde mig en hel del! Tack än en gång! Eftersom det känns som om jag har lite kvar på steg ett ska jag inte gå in mer på det ämnet. Jag har bestämt med en vän att jag ska följa med på en annan typ av möte, även det ett tolvstegsprogram. Det ska bli jätteintressant och jag ser fram emot det! Tack C!!!  Jag har i tre dagar ätit ordentligt (tror jag). Det känns bra men ändå inte, på det fysiska sättet är det bra, men i huvudet mindre bra. Fömodligen något jag får lära mig att leva med och lära mig att hantera, så småningom. Förresten, jag har funderat de senaste dagarna på vad jag ska göra när jag  fyller trettio år. Det finns två alternativ. Antingen samlar jag släkt och vänner till en stor fest med mycket planering, pengar och disk, dock säkert skitkul! Eller börjar jag spara pengar till en resa och drar iväg till något härligt ställe! Finns det någon som vill hänga på? Du betalar för dig och jag betalar för mig, sen skiter vi i den hemska Svenska hösten i ca 2 veckor. Själv tycker jag att alternativ två låter bäst! Ska fundera mera på det! I övrigt känner jag mig hyfsat positiv. Jag märker hur jag börjat tänka annorlunda. Jag känner mig inte som ett offer längre. Ångesten finns där men den styr mig inte, det är en enorm lättnad! Ska på möte imorgon igen. Jag längtar! Det är nästan som en livlina för mig, väldigt betydelsefullt! Nu ska jag förbereda mig för läggdax...längtar efter min ljudbok!!! Det är en av de bästa sakerna jag fått. Min MP3-spelare och tipset att lägga över ljudböcker på den för att lyssna innan jag somnar. Så jäkla bra!!! Tack J & J!!!  Nu till DSF (Dagens Stora Fråga), nytt inlägg om sånt jag undrar över: Hur gör jag med min fyraåring som vägrar duscha utan skrik och panik? Svar: Kalla det för "vattenlek" istället för dusch och gör det till en rolig lek. Tack Dagisfröken....det funkade! HejSvejs!

Varför ska det vara så jäkla svårt att göra sig av med ett beteende som skadar? Det tycker jag är konstigt! Kan inte låta bli att undra hur fasiken jag är funtad. Som det känns idag så tänker jag inte lägga ner mer energi på att fundera på sånt konstigt. Jag släpper det för nu! Jag köpte en bok sist jag var på möte vilket jag gått och funderat på väldigt länge. "De 12 Stegen för Vuxna Barn". Jag har bläddrat lite i den och tycker att det ska bli riktigt intressant att gå igenom den, från början till slut! Eftersom det handlar om ett tolvstegsprogram börjar det, såklart, med Steg Ett: "Vi erkände att vi var maktlösa inför effekterna av beroende och att vi hade förlorat kontrollen över våra liv". Ja, jag funderar och funderar! Jag tror att jag har erkänt men inte fullt ut. Jag vill gärna tro att jag har full koll på vad jag håller på med, att jag inte är maktlös, men det märker jag emellanåt att jag är. Då förtränger jag det och gör allt för att det inte ska va så, eller kännas så. Det är inte helt lätt att se alla fel som finns, eftersom jag trott att det ska vara så, att det är rätt. Jag förstår att fallet inte är så. Varför tycker jag att det är rätt för mig att vara destruktiv? Varför tycker jag att det är ok för mig att jag har ångest, självförakt och en missbrukares beteende? Det är så konstigt! Det är inte ok! Jag tycker inte att det är ok för någon annan. Jag är verkligen maktlös inför effekterna av beroende och jag har förlorat kontrollen över mitt liv!!! Nu vill jag ha hjälp! Va!!! Var det ett erkännande?! Det verkar så. Det känns så. Ha!!! Jag stannar där, så länge. Tack

Nu har dom champangelunch i Malou von Sivers "Efter Tio"! Jag blir trött! Är det bara jag eller finns det fler som tycker att det är knas?

Så är det!!! Jag hade matgäster igår... Fan, vad äckligt det luktar i mitt kök idag! Igår kväll kändes det helt ok att låta disken stå till idag men nu vet jag inte riktigt hur jag tänkte. Ska bara skriva lite här, dricka kaffe och titta lite på nyhetsmorgon. Hahahaha, jag kan inte låta bli att skratta åt Bengt Fritjofssons frissa!!!! Hur tänkte tv4:as stylister när dom tuperade upp allt hans hår?! Konstigt!!! Eller hur tänker tv4 när deras gäster sitter och dricker alkohol 9:50 på förmiddagen?! Jag tycker inte att det är ok! Ska dom inte köra bil hem sen? Jag vet att man får lov att göra reklam för alkoholhaltiga drycker men att sitta i tv och dricka känns inte så smart. Alla, var och en vuxen människa, har ansvar för sitt eget liv och fattar sina egna beslut om vad som är ok för dom. MEN! Hur är det med dom som inte har förmågan, eller på ett eller annat sätt inte kan ta ansvar för sitt liv på ett vettigt sätt?? Jag tycker inte att man ska försköna drickandet eller kunna använda tv4:as mysiga morgonstund som ett argument för alkoholintag!!! Fuck, vad irriterad jag blev! Tror jag ska gå lös på disken nu! Bäst att smida medan järnet är varmt... Hörs!

Om jag ställer mig riktigt nära spegeln i badrummet och tittar riktigt noga då ser jag i utväxten att det skiftar lite i silver... Ska jag skratta eller gråta?! Visst, jag är inte tonåring längre och alla ska vi vandra denna vägen, bla bla bla... Men jag vill inte bli gammal! Jag känner mig inte vidare gammal så jag utgår ifrån att det är ett gott tecken! Håret går att färga. Tror jag ska beställa en ny tid hos min frisör lagom till nästa lön. Då var det ur världen... LÄGG LOCKET PÅ!!! I övrigt är det en hyfsat bra dag idag. Jag ska ha matgäster strax, jag ska träffa mina "likasinnade vänner" ikväll och jag ska köpa mig en bok som jag längtat efter att få göra! Min förkylning håller på att släppa! Jag kan andas igen! Bara det får mig på bättre tankar. Måste sätta igång med maten nu! Hejsvejs!

Ja, det är en ny dag idag men det är ingen bra dag för det. Jag lider av mig själv och jag självömkar. Inte bra! Varje dag känns som en bergsbestigning. Den ständiga dialog jag har med mig själv är jobbig, ska jag äta eller ska jag inte??? Idag har jag gjort ett aktivt val i frågan och jag har ätit. Inte mycket men ändå. Jag mår bättre fysiskt av att äta men inte psykiskt. Ångesten som kommer efter varje måltid är inte alltid enkel att hantera, svårast är det när jag är själv. Att äta tillsammans med andra är betydligt lättare. Fattar inte varför men antagligen beror det på att i sällskap tänker jag inte lika mycket på att jag äter eller har ätit. Jag vet att det är en form av ätstörning eller självsvält jag håller på med, jag är helt enkelt en missbrukare. Jag missbrukar mig själv på högsta nivå. Jag är medveten om mitt problem och arbetar aktivt mot ett värdigt liv. Det känns bra! Men det går inte fort nog! En ätstörning eller ett behov av självsvält kommer inte av sig självt, det grundar sig i något. Vad den "grunden" är kan säkert variera från person till person. Men låg självkänsla, låg självaktning, bekräftelsebehov eller rop på hjälp är nog de vanligaste. Jag vet inte, detta är vad jag tror! I mitt fall handlar det om låg självkänsla och inget egenvärde. Jag har inget behov av att gå ner i vikt, jag är smal. Men av någon konstig anledning mår jag bättre psykiskt ju sämre jag mår fysiskt. Konstigt? Nej! Jag tror att alla har en önskan, mer eller mindre, av att må bra. Men ibland "drabbas" vi av livet och reaktionerna av det ska hanteras på ett eller annat sätt. Jag är inte vidare bra på att reagera eller hantera "drabbningar". Det blir så destruktivt. Så sjukt! Jag beter mig som en idiot, eller som ett trotsigt barn. Det vill jag ändra på! Jag vill öka min självkänsla, lära mig tycka om mig själv. Jag vill lära mig förstå att jag är värd så mycket mer! Jag vill göra mig av med sånt som får mig att må dåligt. Sånt som skadar mig. Jag är en värdefull människa och jag vill kunna leva mitt liv fullt ut! Så det så! Hej för nu!

Jag vet inte hur jag lyckades men jag hade suttit och skrivit ett ganska långt inlägg som bara försvann... Puff Borta!!! Jag blir knäpp! Ajja, det är väl inte värre än att jag får skriva om det igen. Synd att jag inte riktigt minns vad jag skrivit! Jag har slängt in en maskin tvätt idag, för en liten stund sen. Det var dagens kraftansträngning... Puh! Jag har så jäkla mycket kläder. Eftersom jag nyligen flyttat har nästan alla kläderna varit nerpackade så det känns som om jag behöver tvätta allt innan jag hänger in det i garderoberna. Det känns tufft! Jag har funderat mycket idag på vad jag ska ha min blogg till... Och jag har kommit fram till att jag ska ha den för att skriva av mig tankar och funderingar. Jag kämpar på med mig själv, tycker faktiskt att det är ganska häftigt att arbeta med mig själv för ett bättre och värdigare liv. Det är inte lätt och det kommer att bli jobbigt, periodvis, men det är det värt. Så länge det går på rätt väg... Jag har fått för mig att jag gillar att skriva, jag har nämligen lättare för att skriva än för att prata. Men det var när man skrev med penna på papper... Vi får se hur detta går, jag tröttnar kanske... Kommer strax tillbaka, ska fixa lite med min tvätt! Den fixar inte sig självt. Tjingeling!

Jag har inte riktigt fattat vad "att blogga" är eller vad det går ut på, därför har jag bestämt mig för att börja själv. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om men det ger sig nog med tiden, tror jag. Jag får se hur modig jag är... Jag skulle vilja skriva om mitt tillfrisknande från mitt missbruk och dysfunktionella beteende, men jag är inte där ännu. Jag skäms!
Nu ska jag lägga mig ner och vila en stund, är febrig och förkyld som fasiken, men jag kommer tillbaka senare... Är hemma från jobbet idag så jag kan surfa hela dagen, om jag vill...

Tjingeling!!!